Day 6: My day
Idag sov jag till nio, sov som en stock med lilla vovven tätt tätt intill mig.
Hon är som en värmedyna :)
Sen klev jag upp till en framdukad frukost och tända ljus :)
Så nu har jag suttit här ett tag och myst och ska snart ivägg till gymmet.
Jag promenerar idag!!
Jag rör inte bilhelvetet.
Eller, stackars bil, det är ju inte bilens fel att vi sladda runt som vi gjorde igår.
Det är SNÖN och mitt fel!!
Men jag rör ändå inte bilen.
Sen skulle jag egentligen ha jobbat men jag är pajj idag, om man säger så.
Jag jobbar helt enkelt inte idag.
Så det blir lite adventsmys efter gymmet.
Slapp och vila.
Nu lägger jag ifrån mig datorn!!
Ha en underbar dag!
Snogis och lerduvor
Vid ett tiden i fredags kom vi fram till ett sagolikt landskap och Snogeholmsslott. Det var verkligen adventskalenderkänsla! Ett slott, med ett eget spöke (Vita Karin) med jaktmarker, hästar och uppstoppade djur på väggarna.
Jag hade hellre varit ute i skogen hela kvällen och jagat vildsvin eller nåt i den stilen men vi hade konferens istället :) Det var väl inte det roligaste vi gjort.
Sen vart det bubbel och lite tid på rummet.
Jag och Ylva drog med oss bubbel upp på rummet och låg i sängen och babblade i en timme innan vi fick brådis ner till middagen och fördrinkar!
En del hann bli rejält runda under fötterna och det sjöngs snuskigheter så det stod härliga till!Men jag var faktiskt skittrött även om jag bubblade på ordentligt så jag och Ylva kröp till kojs vid elvasnåret redan. Snogis är inte det utlimata partajjslottet om man säger så :)
Så upp vid nio, käka en redig hotellfrukost och sen pulsade vi ut i snön och skogen för lerduveskytte!!
Yey!!
Jag älskar det!!!
Dock höll en toppendag på att sluta mindre kul för mig.
JA nu kommer jag låta jävligt dramatisk, men det VAR dramatiskt för mig!
Jag har bara haft körkort sen april ;)
Jag körde hem själv med en bil som inte kunde spruta spolarvätska.
Så när jag inte såg ett skit tog jag mig av motorvägen och in på en igensnöad gård och gjorde rent rutorna. Sen satt jag fast i snön.
Det var bara å kämpa. Släpa fram plankor, gräva, gasa, putta och till slut kom jag loss.
Jag sladdade därifrån lite småskärrad och kom ut på påfarten till motorvägen, en brant sådan!
Där påfarten tog slut och motorvägen tog vid var det fullt med snö och jag hann se redan innan att det skulle gå åt helvete men också att motorvägen var bilfri på min sida.
Som tur var!!!!
Jag släppte gasen helt och fokuserade på att styra rätt för allt jag var värd.
Livrädd var jag!
Å så kom sladden.
Jag svajade över bägge filer men lyckades hålla mig undan från mittrefugen och diket.
Det gick som i slowmotion, det var knäpptyst omkring mig och inte en tanke for genom mitt huvud.
Jag minns att jag visste exakt hur jag skulle göra, allt bilskoleläraren lärt mig satt som berget.
Och efter, vad som kändes som en evighet, började bilen räta upp sig.
DÅ for bilen in i en, vad jag förmodar, hög snökant och fick upp så mycket fart åt ena hållet att bilen började snurra. Den snurrade minst två varv kring sig själv och DÅ kände jag att det var försent. Hur fan skulle jag få detta att sluta bra??.
Jag kände mig fan ensammast i världen, minst, ynkligast och var livrädd när jag funderade på hur jag skulle ta mig ur en bil som voltat ut på åkern.
Men plötsligt stod bilen still, helt stilla tvärs över bägge körfält.
Fortfarande syntes inte en bil på min sida.
Jag ville bara sitta kvar och ringa mamma och grina.
Men jag startade bilen, greppade ratten så knogarna vitnade och körde.
"inte gråta, inte gråta, inte gråta!!"
Om jag hade bölat så hade jag ju sett ännu mindre genom den nerskitade vindrutan.
Då kom nästa sladd, inte ens i närheten lika kraftig som den innan men nog för att få mig att tappa allt.
Jag bölade som ett barn. Jag hade lust att bara stanna bilen och böla tills någon tog mig därifrån.
Men jag tog mig fan den sista milen hem.
En mil som tog en evighet.
Jag var till och med rädd när jag skulle köra in på vår gata här hemma.
En sladd där och jag brutit ihop.
Mesig som jag är så låg jag hemma hela kvällen igår å blev ompysslad. Jag mådde skitdåligt.
Antar att jag inte hanterar sånt där så bra som jag trodde :) för jag fick en chock, en jävlig sådan.
Day 5: My definition of love
Så svårt att formulera det här utan att det låter fjantigt eller uttjatat.
Men vi har överseende idag va?
Kärleken är det enda kaos en människa mäktar att leva med. Den enda smärta som vägs upp av ett pirr i magen och som får en att kippa efter andan. Det är den enda känslan i världen som kan överbygga rädsla eller din instinkt att vilja överleva.
Kärlek kan få vem som helst att vilja förinta sig själv om den inte är besvarad.
Kärlek är den enda medicin vi behöver för att utrota det mörker
Day 4: What I ate today
Men jag har ätit: 2 grova mackor, keso,sharonfrukt, kräftstjärtar, tomat, GI-pasta, tonfisk i tomtasås, ägg och gul paprika.
Utspritt på dagens alla mål!
Snoogis
Om cirkus 30min drar vi på Fdata till Snogeholms slott!!
Vi ska ha "konferens", middag och lite rajtantajtan.
Sist var jag DJ, det slipper jag i år tack och lov!!!
Med mig i bilen har jag Kokko med sina långar armar och hon får idag agera spolarvätskesprayare.
Min har lagt av.
Jag har vart på macken och låtit hela styrkan pilla igenom min bil utan att de hittade felet.
Sen ville vår fönsterputsare också leka duktig och så glodde han på bilen en stund.
Men den är fortfarande stendöd den där sprutan.
Blir mycket spännande att köra ända till Sjöbo idag!
Ha en toppenhelg nu hörrni.
Händerna på täcket!
Day 3: My parents
Hon växte upp med fem syskon men har egentligen sex stycken. Ena systern adopterades bort.
De bodde på en gård, som fortfarande finns kvar i familjen, där morfar var bonde och mormor skötte hemmet.
När mamma var tonåring flyttade de till Sverige och här blev de kvar allihop.
Hon är för övrigt den bästa mamman ett barn kan önska sig. ♥
1955 föddes min pappa i Santiago i Chile.
Jag minns inte exakt hur många syskon men jag har träffat tre av mina farbröder och min enda faster.
Jag tror där finns två farbröder till? En i USA och en i Australien?
Han flydde till Sverige som politisk flykting, men hann bo i Argentina, USA och Florens innan han kom hit.
Min far författaren :)
Att stresshandla
På min lurre idag hade jag som vanligt en liten "to do" lista.
Jag brände snabbt upp till buran med bilen (det tar ca 2minuter att gå dit men jag HADE ingen jacka!!) avhandlade alla punkter och rusade mot bilen igen.
Plötsligt stannade jag framför Stadium och kände att NU är det dags att köpa vinterjacka. Annars kan jag lika gärna gå utan resten av vintern. Snacka om att intensivt längta efter våren....
Så det blev en finfin HH i benVITT. VITT Sanna!!!! Är du dom som vanligt?? Men jo jag hann ut därifrån innan mitt sunda förnuft ropade att "du kommer bli skitig som en jävla gris!!"
Allt går att ignorera om man bara inte svarar.
Nu har jag en mysig och VARM jacka :)
Dodotata!!
Och med detta meddelandet återgår jag till mitt arbete.
Makin belive
ATTJO!!
Nä! vitlök!!
Inga förkylningar igen tack!!
Jag sprang utan jacka igår när vi jobbade.
Visserligen hade jag kofta, halsduk och vantar, men det var fan kallt ändå :)
Vinterjacka?
Nä?
Det har jag inte.
Den lämnade jag tillbaka för den var så ful.
Å nu hittar jag ingen jag gillar.
Alls.
Anyway.
Gårdagens kvällsjobb var riktigt mysig.
Vi körde långt ut på landet i snömörkret.
Med oss hade vi en konsert med Volebeat i radion och en påse Chokladöverdragna skumtomtar :)
Bengan rockade med och höjde volymen.
han gillade faktiskt Volbeat.
Men vem FAN gör inte det??
"Making believe,
That you still love me.
It's leaving me
Alone and so blue.
I'll always dream, but I'll never own you.
Making believe,
That's all I can do"
Nu ska jag langa in keso i gapet och dra en halvliter bubbelvatten.
hej på er!
Dag 2: First love
Min första pojkvän var faktiskt redan på dagis. Han hette Johan.
Men jag kan väl inte påstå att det var kärlek??
Den jag faktiskt var förälskad i för första gången i mitt liv hette Janne.
Vi bodde mitt emot varandra och såg en dag in i varandras fönster.
Vi glodde på varandra många veckor innan vi vågade oss ut för att träffa varandra och efter det höll vi ihop i nåt år.
Men som tonårskänslor brukar så tog även dessa känslorna slut och vårt förhållande var historia.
Vi hade väldigt svårt att klippa all kontakt en lång tid efter det och jag minns hur hans nya tjej vart vansinnig varje gång hon hittade honom, gråtandes, utanför min port eller dörr.
Day 1: this is me
En snäll bebis och en snäll unge var jag.
Jag har två bröder och en låtsasbror. Han är storebror till min yngsta halvbror ;)
När jag var sju flyttade vi till Söderköping där vi bodde i två år innan jag släpades vidare norrut till Upplands Väsby.
Där bodde jag till jag var 20 och stack till staterna.
Efter en VÄLDIGT omtumlande tid kom jag hem igen och kände direkt att jag INTE ville bo kvar i Väsby.
Så jag flyttade hem till Malmö igen och här är jag kvar än idag!
Jag bor förresten på samma gata som jag bodde på mina första levnadsår. :)
Här är INTE som förr vill jag lova!!
Idag bor jag med hund och sambo och har NOLL planer på barn.
Istället vill jag lägga all min tid på paintball, träning och jobba ÄNNU mer för att få ÄNNU mer pengar så jag kan spela ÄNNU mer paintball!!
Tjena och godnatt!!
I evighet
Och lite jultokig tror jag.
Fast alla verkar vara lika tidiga med julpynt och julklappar i år.
Men sentimentaliteten.
Jag längtar efter gården i Finland.
Efter barndomen där.
Jag har de veckraste minnena därifrån och det gör mig så ont att veta att den gården kommer försvinna ur vår ägo inom en relativt snar framtid.
Då rivs boningshuset, ladorna, farfarshuset, bastun.
Trädet vi byggde trädkoja i kommer sågas ner och upp dyker väl nån ny flott villa.
Varför man nu bygger flotta villor i Dagsmark är för mig obegripligt.
Jag har inte den bilden av byn.
I Dagsmark är man för evigt barn, där skiner alltid solen och smultronen är alltid solvarma och sprängfyllda av smak. Där flyger fortfarande svalorna in och ut via lagårdsdörrn och matar sina ungar. Kexen med pastellfärgad framsida är lika spröda och den nyplockade potatisen från åkern utanför är gul och fast.
Det ångar alltid från bastun när skymningen kommer och länkkorven, som är nygrillad, har spruckit i skinnet.
När mörkret fallit samlas vi kring köksbordet och spelar kort och huttrar lite när spökhistorierna tar vid.
Jag vill bevara dessa minnen djupt djupt inom mig.
I Dagsmark står massor av övergivna gamla hus kvar.
Taken har sjunkit in och fönstren förvandlats till trötta ögon som speglar en evinnerligt lång livstid.
Bakom varje tunn spetsgardin har det någon gång varit liv.
Idag finns där ingenting mer än gamla möbler och spindelväv.
Jag önskar så att de kunde få stå kvar.
För alltid.
De är som gravplatser för själar som en gång bott där.
Men ingenting varar för evigt.
Day 00
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Fina rynkan!
Jag vart så sjuuukt röksugen efter lunchen idag att jag var nära på att gå å handla cigg.
Men så funderade jag en stund på om jag verkligen var sugen för att det är gott att röka eller var det vanan?
För jag kan inte skylla på nikotinberoende, det har jag aldrig blivit.
Om det bara är gott att röka så kan jag lika gärna låta bli, precis som att låta bli att äta Ben & Jerryglass för att jag blir tjock av det. Om det är en vana så är det bara att bryta den vanan. För ju mer jag tänker på att röka desto rynkigare känner jag mig. Jag känner mig uttorkad, rynkig, kliig i ansiktet.
Även om jag igår skrubbade fejjan, la mig med ansiktsmask i badkaret och sen smorde in mig med en fet antirynkkräm.
Men det är psykiskt.
Ett moln av ciggarettrök är lika sexigt som ett torrt rynkigt ansikte.
Jag fattar inte varför jag ens feströker.
Dagen efter kan jag inte ens springa i trapporna hemma utan att få ont i bröstkorgen och kippa efter andan. Det är ju pinsamt! Det är pinsamt att vi vuxna ens röker fortfarande!!
Bläääää
Måtte jag aldrig röka igen!!
Jag måste kirra en bra avskräckande ELLER uppmuntrande bild att ha framför mig så jag inte pillar på en en torr äcklig cigg igen!!
Så! Det kanske hjälper en stund.
Moonriver
Jag spelade lite "jul"musik igår, eller snarare lite 50- och 60-talsmusik. Då dök "moon river" upp och den värmde hela mitt hjärta.
Jag älskar månen, att titta på och prata med månen är lika rogivande som att prata med träd.
Wacko!
Skit i det :)
Jag är kontigt, inget nytt inte.
Men månen är lite magisk.
I alla tider har människan vetat att månen påverkar oss och den planet vi lever på.
Vi har till och med bemödat oss att resa dit.
Månen är liksom..konstant.
Utan den överlever vi inte.
Om ni tar er en ordentlig titt på månen när det är fullmåne så kommer ni upptäcka en mängd spännande detaljer.
På månen finns hav, berg och kratrar med namn som Nektarhavet, Stillhetenshav, Stormarnas Ocean, Dödens sjö, Regnbågarnas vik, Daggens vik, Okända havet osv.
Me against all kids!
Jag hade planerat en långlunch med 53ärenden som jag MÅSTE fixa idag.
Men nej, då vabbar min kollega igen. Jag är INTE sur på henne men jag blir sur över lag.
Det vabbas konstant på hela företaget.
DÅ är det ok att vara hemma men när jag blir sjuk av bacillerna som släpas HIT av alla småbarnsföräldrar
då gnisslas det över att jag är hemma minsann.
Eller så känns det iaf.
Överlag så är det mer accepterat att tacka nej till saker, stanna hemma, åka hem tidigt osv om man har barn. Har man INTE barn så har man all tid i världen.
Tiden man lägger på barn blir tydligen aldrig lika värdefull som den tiden man lägger på sig själv.
Jag ska fan börja Vavva, vård av väninna.
En polare tänkte till och med anmäla mig till försäkringskassan så jag kan vabba med hennes barn.
Hahaha jävligt kul idé!
Hade varit väldigt kul att lägga fram det på min arbetsplats.
Ni kan tjata er blå över hur fantastiska barn är, jag ger mig aldrig.
Barn är jämt sjuka, snoriga, griniga, hungriga, trötta, gnälliga, tjatiga, ledsna, avundsjuka, frågvisa, envisa och högljudda.
TUR jag var så snäll som barn.
För då kan ingen tala om för mig att sluta kasta sten i glashus!!
Haha gud vad sura alla småbarnsföräldrar blir när man skriver nåt sånt här :)
Love it!
sneakpeak!!
Ni som är nya läsare vet förmodligen inte om detta.
Så för å skryta lite kommer en sneakpeak på mitt senaste verk:
Något jag INTE är är fotograf.
Men det undgår ingen.
Det tråkiga med hela pepparkaksbyggandet är att av fyra olika byggnader så är endast ETT helt.
Resten har brutit ihop.
En enda ful hög är det.
Men min sambo tycker jag ska limma ihop det med kristyr.
Då blir det en stor hög kristyr med lite pepparkakssmulor.
Jag ger upp!
Nu ska jag superslappa i mitt soffhörn med en varm hund som MÅSTE ligga på min ena arm och en sambo som ligger och piper lite över sitt onda öga.
Klassikern
Jo! Jag har bestämt mig.
Det blir ett par nya Dr Martens , fast jag kanske tar svarta istället.
Och så kanske jag köper ett par begagnade 14håls istället, ett par lite slitna coola saker. :)
Å så fingerlösa vantar behöver jag när jag tränar Pb.
Å så lite annat töntigt :)
Mmmm nu ska jag ta mig hem!
Fick nyss tips om att INTE ta motorvägen hem.
Goodie!
Jag sktier i träningen idag också.
Har en äcklig huvudvärk av alla gummisnoddar idag.
hej på er!
Hantverkarna på andra sidan
Hantverkarna.
De har stått på andra sidan väggen i några veckor.
Spelat radio, spelat kort, borrat, slängt upp väggar, byggt nya kontor åt oss.
Varje gång de blivit toanödiga måste de springa runt heeeela byggnaden in och förbi mig för att sedan springa tillbaka igen.
Det är pinsamt både för dom och för mig.
För de fattar ju att jag sitter och tänker på hur länge de är inne på toa varenda gång.
Eller de tror att jag tänker på det.
Det gör jag inte.
Men jag låtsas att jag gör det.
Idag ska de slå hål i väggen.
Då tar det roliga slut.
Såg förresten att Bloggkommentatorerna länkat till mig.
Inte för det gör någon skillnad men HEJ alla nya läsare :)
Välkommna till årets mest Ofashionabla blogg!
Jag är varken snygg, känd eller rik.
Jag kan heller inte ett skit o mode, klubbar, inredning eller kändisar.
Och där försvann dom igen!
Skönt att allt är som vanligt....
Harru stake?
56 stycken!
Skämten haglar och pojkarna är röda i ansiktet.
" har ni testat alla stakar? höhöhöhö "
" funkar staken?"
" stora stakar"
" härligt med så många stakar va?"
" lysande stake!!"
Och så vidare!!
Men jag kan inte annat än garva, det är ju tacksamt att skämta om :)
Glöm nu inte att gräva fram era stakar inför helgens 1 advent nu!
Tjing!
Helgen som gick
I fredags kurade jag och sambon ihop oss i soffan. Vi åt några bitar choklad och kollade igenom Änglagårdfilmerna. I lördags skuttade jag iväg till gymmet och drog en 50min på löpbandet och solade en kvarting. Drog snabbt hem och powernappade innan jag drog till Ida för tjejkväll. Vi åt gott, bakade pepparkakshus och bubblade.
Igår drog jag en till repa på löpbandet, men det blev bara 35minuter. Jag blev akut skitnödig! hahaha!!
Men jag körde rygg och mage STENHÅRT för att kompensera lite och sen drog jag och handlade mat.
Väl hemma satte jag ihop pepparkakshuset. Underligt, den delen av huset som var ENKLAST att baka vart totalkatastroffel!!! Bra jobbat du som skar ut dom delarna ;)
Sen gjorde jag matlåda, stekt kyckling och råris, för 6 dagar frammåt.
Jag badade, packade gymväskan och avnjöt två avsnitt av The Event innan nästa visades på tv.
Grymt skön helg!
Så, nu får vi se hur den nya veckan artar sig. Det är mycket nu.
Träna ikväll och imorgonkväll. Jobba onsdag kväll. Paintball torsdag kväll. På fredag drar vi till Snogeholm med jobb och kommer hem nån gång under lördagen och då måste jag försöka hinna till gym.
Å så jobbar jag på söndag igen!!
Puh!
