.

tro på när allt är så här.

Jag känner mig som huvudpersonen i Petters låt "Logiskt".
"Det är så logiskt alla fattar utom du"

Någon frågade vem jag hade på gång. På gång? Sa jag.
Någon annan sa att ett brustet hjärta måste få läka och ta tid innan de är redo för kärleken på nytt.

Men vart är logiken i det? Att jag måste vänta.
"Vi har inte en aning, inte en aning, alla fattar utom vi"

Jag har väntat klart.
Nu är allt så klart. Det här var inte vad jag väntat mig men nu är det så här.
Jag må vinna allt eller förlora en del.
En dag var känslan bara där. Varje ögonblick vart brännande intensiv och varje centimeter av närhet var en stund av frihet, ett knä mot ett knä, en axel mot axel. Det gör ont varje gång min hud blir utan.
Även om det är så lite så lite.

Han har funnits där så länge så länge och jag har aldrig ägnat honom en tanke.
Jag är säker på att detsamma gäller för honom....tills nu.
Nu är vi där.
Där vi blir irriterade på varandra för osagda ord.
Inte ett enda ord är uttalat, trots det vet vi, så oundvikligt.

Förr avskydde jag honom, hans dryga sätt, hans allvetande och överlägsenhet.
Hur han hånade alla som inte var där han var.
Hans osäkerhet var avtändande och jag kräktes nästan när jag såg hur han kröp för de som var där dit han ville komma.

Nu står en annan människa framför mig.
Och jag längtar så efter det jag känt enbart i fantasin.
Hans händer, hans armar, hans varma famn och hans svaga vackra doft.









" Den hon vill ha, de e jag, de e jag"