Att ta ansvar för sitt liv

Godförmiddag.

Ja det suger getb***e att vara hemma och vara sjuk igen.
Visst kan jag erkänna att det är skönt att ligga kvar i sängen och sova eller glo på tv ibland, men när man samtidigt har så ont i hela halsen, svalget och huvudet så försvinner....mysigheten...kan man säga :)
Nåja.
Jag får se det som en chans att bli helt frisk.
Inga promenader nu, ingen vikthets utan nyttig mat, vila, vila och åter vila.

Jaha om man skulle skriva lite funderingar då.
Funderingar är det bästa en människa har tillgång till.
Där finns nämligen inga rätt eller fel.

Just nu kretsar mycket kring kost, hälsa och vikt. Inte bara hemma hos mig utan i de flesta hem.
Vi glömmer helt enkelt bort det mest väsentliga.
Att leva.

Rubriken "Att ta ansvar för sitt liv" ringar in det absolut viktigaste vi har.
Dig själv och lyckan att få leva.



Det sorgliga här är att vi lagt över ansvaret på vår lycka åt andra.

Vi får inte tillräckligt hög lön, alltså kan vi inte resa, köpa coola bilen och drömvillan och förblir olyckliga.
Skyldig: arbetsgivaren!
Vi tycker vi betalar för mycket i skatt, vi får för lite pengar över, inga pengar = ingen lycka.
Skyldig: staten!
Vi tycker vårt arbete är tråkigt men vi nöjer oss. Bättre olyckliga med arbete, eller hur?
Skyldig: Ja inte DU iallafall!
Vi är missnöjda med vårt utseende, vi hade varit lyckliga om näsan varit rak, öronen mindre och dubbelhakan väck.
Skyldig: Dina föräldrars dåliga omdöme att välja partner.
Det är mörkt ute, det är kallt ute, det regnar, det snöar, det är halt. Vi blir deprimerade för det säger vetenskapen.
Skyldig: Vetenskapen och vädergudarna.
Vi är för tjocka!
Skyldig: De är tillverkarnas fel och sjukvårdens fel som inte kan FIXA det åt mig!
 

Ok nu tog jag i lite, var lite sarkastisk om ni så tillåter.
Men ingen kan säga emot mig när jag påstår att vi alltid har ursäkter till allt.

Just nu är jag inne på kosten och funderar mycket kring detta.
Vi, jag och en kollega, pratade om god kontra tråkig mat och kom fram till att det är TUR att vi är vuxna och kan äta "tråkig" mat för att det är nyttigt och BRA för oss. Men med barn är det svårare. Försök övertala en liten "prinsessa" på sju år varför hon ska äta broccoli istället för ett kinderägg.



Alltså, att pipa över att "nyttig mat är tråkig mat" är en simpel och uttjatad ursäkt.
Sen finns det en drös andra ursäkter.
Sjukdomar och psykisk ohälsa.
Jag kan säga att ja är VÄL insatt i "tröstätning" och jag vet att det ibland inte bara är att stoppa unden kladdkakan och ge sig ut och springa istället.
Eller?

Vad hindrar mig?

Här kommer vi till joxet i kaksmeten.
Vi är duktiga på att lura oss själva och vi har satt i system att komma på så bra ursäkter att inte ens vi själva kan komma runt dom.
Å vips så kan ingen annan heller komma och säga till oss att vi bara kommer med ursäkter.
Jag är inte dummare än att jag vet att ett brutet ben eller en RIKTIG psykisk sjukdom är hinder NOG.
men ni är också kloka nog att inse att jag inte syftar på uppenbara orsaker till att inte röra på sig.

Jag vet hur duktig jag är på att lura mig själv att jag "förtjänat" naturgodiset eller B&Jglassen.
Jag vet också att jag har väldigt dålig diciplin, karaktär som många kallar det.
Det fanns bara en utväg, allt eller inget.
Någon sa "men ät bara godis på lördagar", en annan sa " men det är bara att röra på sig mer om du vill äta allt det där" och sen kom det en fjärde och en femte och en oändlig rad med tips.
Men jag vet vad som funkar för mig och krävde det.
Nu är jag på rätt väg.

NOLL socker.
Exakta gram vid fasta tidpunkter.
Mindre mat om jag inte får en chans att röra på mig.
Mer mat om jag kan komma ut och sätta sprätt på kalorierna.

För vissa ahde detta inte funkat. Vissa måste ha ett belöningssystem och det är väl ok?
Tycker jag iallafall.
Så länge det inte blir till ännu en ursäkt, "jag måste få äta min choklad två gånger i veckan annars blir jag tokig"
Jo och Jesus gick på vatten!!!!

Nej vi blir inte tokiga utan choklad eller den där gräddiga såsen.
JAG tycker jag blir småknäpp när jag längtar som mest efter allt det där jag inte FÅR äta, men jag vet ju att jag inte blir knäpp. Jag blir inte psykiskt sjuk eller fysiskt sjuk av att INTE äta det som är dåligt för min kropp.

Däremot VET jag att man blir deprimerad, får ont överallt och ingenstans, blir sjuk oftare och läker långsammare om jag fortsätter med alla ursäkter till att äta och dricka det jag alltid ätit och druckit.

JAG är vuxen, JAG måste ta ansvaret över min egen kropp och hälsa.
Jag hade hellre dött än skyllt på andra över hur jag mår eller ser ut.

NU blev det för långdraget!
Men ni förstår vad jag menar iallafall ;)

C ya!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0