.

Gud vad jag blev på dåligt humör av att komma till jobbet idag.
Jag hade planerat en långlunch med 53ärenden som jag MÅSTE fixa idag.
Men nej, då vabbar min kollega igen. Jag är INTE sur på henne men jag blir sur över lag.
Det vabbas konstant på hela företaget.
DÅ är det ok att vara hemma men när jag blir sjuk av bacillerna som släpas HIT av alla småbarnsföräldrar
då gnisslas det över att jag är hemma minsann.
Eller så känns det iaf.

Överlag så är det mer accepterat att tacka nej till saker, stanna hemma, åka hem tidigt osv om man har barn. Har man INTE barn så har man all tid i världen.
Tiden man lägger på barn blir tydligen aldrig lika värdefull som den tiden man lägger på sig själv.
Jag ska fan börja Vavva, vård av väninna.
En polare tänkte till och med anmäla mig till försäkringskassan så jag kan vabba med hennes barn.
Hahaha jävligt kul idé!
Hade varit väldigt kul att lägga fram det på min arbetsplats.

Ni kan tjata er blå över hur fantastiska barn är, jag ger mig aldrig.
Barn är jämt sjuka, snoriga, griniga, hungriga, trötta, gnälliga, tjatiga, ledsna, avundsjuka, frågvisa, envisa och högljudda.
TUR jag var så snäll som barn.
För då kan ingen tala om för mig att sluta kasta sten i glashus!!



Haha gud vad sura alla småbarnsföräldrar blir när man skriver nåt sånt här :)

Love it!