.

Med pekpinnen :)

Jag tycker det är kul att spåna vidare på vad vi pratat om under lunchen.
Idag snackade vi om tjocka, lata och vilda ungar.

Och såKLART kommer kosten in även här!!

Jag har sett, precis som säkert ni alla också har, tjocka ungar bli matade av sina föräldrar med både det ena och det andra.
Jag har sett sockerhöga kids med förtvivlade föräldrar som försöker muta sina vilda ungar med ÄNNU mer socker. Jag har sett apatiskt lata kids som bara spelar dataspel eller glor på tv och föräldrar som suckar över att ungarna aldrig orkar något och jämt är griniga.



När jag var liten fick jag nästan aldrig godis, läsk, kakor eller annat snacks. Eller fick å fick, jag var inte så intresserad. För jag visste knappt att det fanns. Vi åt vanlig husmanskost, drack mjölk till maten och sen sprang jag ut och lekte eller var inne och pysslade med något min mami fixat.
Sötsaker fick jag när jag fyllde år, på julafton och på andras kalas.
Kanske lördagsgodis om jag ville ha godis alls, jag åt sällan upp det jag fick.
Mc Donalds visst ejag knappt vad det var eftersom vi aldrig var där och fick jag en hamburgare så vägrade jag äta om det var dressing, ketchup eller ost på.
Det var ju skitläbbigt!!

Idag går kids på Mc Donalds jämt. Får läsk till maten. Pulvermos till frysköttbullarna. De önskar sig hellre ett nytt dataspel i present än en trädkoja ute i skogen. Att vara ute är kallt, varmt, tråkigt eller bara jobbigt för dom.
Föräldrarna är superglada om ungen nöjer sig med tv från de stiger upp till de går och lägger sig för då får de vuxna tid för sig själva.
Det finns inget som heter lördagsgodis utan det är godis när som helst.
Ungarna blir tjockare eller  mer undernärda av allt skit föräldrar stoppar i dom.
Resultatet av det blir slöa och griniga ungar.
Ungar som inte klarar av en heldag i skolan.
Som inte har energi att lära sig nya saker.
Ungar som inte kan sitta still för de knaprar på socker hela tiden.
Ungar som skriker i mataffären för de är hungriga IGEN "fast mamma köpte en hamburgare till dig nyss!!!!"



Jag snackar ju jämt om hur jag ogillar barn.
Egentligen är det väl inte barnen i sig jag ska vara så irriterad på utan föräldrar som inte tar sitt ansvar.

Har man valt att skaffa barn får man ta sitt ansvar HELA vägen. Inte bara tills man inte orkar mer.
Man kan inte lämna tillbaka en gapig unge, man får ta reda på varför ungen gapar!
Å låt inte tv:n och datorn ersätta föräldrarskap och förvånas sen över hur fel din unge blev i huvet.
Mata dom inte med tillsatser och socker istället för MAT för att du själv inte orkar laga mat.

Det är ERT fel att vi UTAN barn hatar just din unge!!

hehehehe gud vad elak jag lät.
Så kul!!!

En sak till.
En vän har fått reda på att ungen fått en bokstavsdiagnos.
När ungen var liten sa min mami att "den ungen kommer få *osagd bokstavskombo* när h*n blir stor".
Varför sa hon så?

Jo för ungen sattes framför tvn så fort h*n vaknade, där satt sen ungen tills h*n var gammal nog att lära sig spela tv-spel. Sen satt h*n framför det istället. Föräldern ägnade sig hellre åt sig själv och åt att hitta kärleken än att  vara ute å leka med sitt barn eller laga bra mat eller något annat man kan göra för sitt barn.
Det kom INTE som en blixt från en klar himmel att ungen nu fått problem.

För att klargöra en sak så har ingen av föräldrarna den sjukdomen i släkten, ALLS!
Det finns klara bevis på att en unge som växer upp framför tv eller dator riskerar att placeras under en bokstavsdiagnos. När det kanske egnentligen rör sig om uppmärksamhet, koncentrationsstörningar och annat.
Men nä, lägg över det på sjukvården istället så kan ni ju alltid skylla på dom och felmedecinering när något är jobbigt.


Jaha, så fick jag säga det också.
Lovely med blogg.

Hej på er.