.

Om man berättar för någon idag att man inte vill ha barn så får man ett par uppspäarrade ögon uppkörda i fejjan och det vanliga svaret "VA!?....varför inte deeet?"
Och så kör man den vanliga förklaringen samtidigt som man vet att så fort man tystnat stundar den vanliga kommentaren " ja visst är det jobbigt, men all kärlek man får tillbaka väger upp alltihop"

Sådana gånger får jag lust att köra huvudet genom köksbordet och kväva ett högljutt stön.

För att slippa hysterikor kan jag redan nu säga att, JO jag vet att det finns överlyckliga föräldrar som njuter av att ha 1,2,3,4 eller 5 ungar.
Men så finns det dom som har barn som klagar mest hela tiden över allt som har med hem, man och barn att göra. Om nu "kärleken" och "allt det fina" väger upp det dåliga, varför klagar man så förbaskat mycket???

Vi börjar från början.
Att bli gravid: inga anmärkningar mer än att det är jävligt lajbans och kul. Eller jävligt jobbigt för de som måste kämpa för att bli det.

Att vara gravid: Man mår illa, man blir trött, allt inombords imploderar och man sväller upp som en gris innan ungen ens börjat växa. Man tål inte att äta saker man förut älskade. Man får inte bli på fyllan och inte röka. Man får inte äta:
1. Gravad fisk (om ej nygravad)
2. Abborre
3. Gädda
4. Gös
5. Haj
6. Lake
7. Lakelever
8. Skaldjur råa tex ostron
9. Stor hälleflundra
10. Svärdfisk
11. Tonfisk färsk/fryst
12. Torsklever
13. Ål
14. Opastöriserad mjölk
15. Ost av opastöriserad mjölk
16. Mjuka och halvmjuka mognadslagrade dessertostar tex mögel och kittostar som Brie,Camembert,Gorgonzola,Vacherol och Reblochon
17. Gravad kött
18. Gravad fågel
19. Lever
20. Rå köttfärs
21. Kallrökt kött av får eller gris
22. Charkuterivaror som skinka,korv,rökt eller torkat kött,saltkött etc.. Detta bör köpas nyförpackade eller i bit.

Förvisso äter jag varken: ål, haj, gös, torsklever, hälleflundra, lakelever, ostron osv.
Men det är ändå massa saker du inte FÅR äta helt plötsligt. Å så är man konstant hungrig?
Du får inte flyga eller åka båt (visserligen i slutet på hela köret ) Du får inte hoppa bungyjump, dyka, åka för häftiga karuseller, färga håret med vissa färger, inte gosa med visa djur, inte använda vissa mediciner osv.
Man har ont i tuttar, rygg, mage, ben, anklar, fötter. Man kan få foglossningar och så måste man vagga fram som en jävla pingvin. Sen slutar man sova ordentligt för att kroppen ställer in sig på att man snart inte kommer få sova alls, plus att man är kissnödig hela tiden.

Hormoncirkusen drar igång och gör livet till ett helvete för de runt omkring.
Need to say more?

Förlossning: Måste jag verkligen gå in på den överhuvudtaget? Tydligen är det inte som värst när ungen forcerar sig ut genom det lilla lilla hålet, utan det är vägen dit!!! Värkar, ont överallt, mår illa, skiter ner sig, kräks, skrika, gapa, gråta, nålar, gas, torka svett. Massa folk som tar din kropp i besittning och tvingar dig till att krysta, inte krysta, andas, inte andas, skrika, inte skrika. Nu får du vila, nu jävlar ska du på´t igen. Sitt, stå, ligg, på sidan, på alla fyra, upp och ner, i vattnet, i havet, på ängen, i sängen.
Sen kan man SPRICKA också!!
Och så ska de sy igen f****n med r***n???
Ut har en blodig och vitgeggig unge kommit som dessutom ska ligga på ens bröst???

Sen då: Hemma igen då. Det ska ammas dygnet runt på såriga och ömma tuttar. Blöjor ska bytas. Spyor torkas. Magknip förhindras. Luften fylls av bebisskrik i nåt år framöver. Sömnen försvinner som löning på Ullared. Humöret följer efter. Kolik!! Huvva... Tänder växer, benen växer, magen gör ont.
Hushållet ska skötas och så ska man ha sex igen?? Kroppen man en gång hade är väck och så ska man visa sig näck??
Och så repeterar vi allt detta om och om igen.
Jätte kul i ett år alltså.

Vidare: Barn går igenom tusen jävla faser. Inget blir liksom lugnare, tvärtom. Doktorn, dagis, kläder, mat, lek, leksaker, allergier, åkommor, räkningar, skola, kompisar, sova över, bilen lagas, fritids, nya skor, basket?, balett? hinna hämta, hinna lämna, husdjur?? matsäck, bilbarnstol,gympapåse , skridskor, skidor, semester, mormor, farfar, umgänge, sex??, tandläkaren, glasögon? försäkringar, städa, tvätta kläder, tvätta ungar, medla fred, passa tid, laga frukost, hitta strumpor, samåkning? kalas, julafton, påskafton, weekend, simhall, läxor, spela fiol, städa kattlådan, gå till frissan? byxor för små, packa ner vinterkläder, bära upp sommardäck, sommarlov, barnvakt, solkräm.......


Ok. Så allt det här ↑ uppvägs av att en liten knatte kommer och säger "maaammaaaa" med armarna i vädret?
Eller att de skrattar och pussar och säger "ja älskaj dej mamma"?
Då måste ju barn vara från en annan planet?
Eller Gud?
Eller superchilds?


Idag var det en mamma som vågade säga exakt vad hon kände.
Det är S K I T HELVETES jobbigt att ha barn. Den "lilla kärleken man får tillbaka är inte värt det". SÅ sa hon. Ordagrannt. Men hon är inget i extremfall. Hon har snälla kids, ordnat liv och hälsan i behåll.
Ändå vågar hon säga så. Hon sa också att ens egna liv försvinner och allt man vill göra får man åsidosätta tills tid finns. Å tid är det ont om när man har barn.
Hon sa också att hade hon vetat hur livet skulle bli MED barn hade hon valt att inte skaffa dom.

Hon är inte den enda mamman som sagt så. Jag har lyssnat på en hel del mammor, både vänner, bekanta och kunder ( jo kunder). Jag är övertygad i mitt beslut att inte vilja ha barn.
Jag är mogen nog att inse att jag inte vill offra mig, mitt liv eller mina intressen för ett barns skull.
Hade jag varit psykiskt ostabil så kanske jag hade trott att en unge hade gett mig något att leva för å yadiyada.

Så kom inte dragandes med hur underbart det är att ha barn igen. Försök inte övertala mig och tuta i mig att allt är värt det. Lägg av med att särbehandla de som inte vill ha barn. Vad händer om vi är lyckligare än er??

Tänk om det är avundsjukan som talar när folk tjatar på en att skaffa barn. Så slipper de vara ensamna om att inte ha ett eget liv kvar.


Nu ska jag tvätta klart. Sen dricka öl och äta framför tv:n och ha mitt godis i fred och veta att natten blir helt ostörd.