.

Jag satt och funderade igår på våra traditioner.
Och på hur många som klagar inför varje återkommande tradition.

Ungefär som om vi trodde att den "i år" skulle utebli.

Vad är grejen med att beklaga sig då?
Som julen, folk älskar att klaga på julen.
Det är stressigt, dyrt och man "måste" en massa.

Jag älskar julen, trots att den inte firas med hela tjocka släkten längre, infinner sig en sorts barnslig förväntan i min själv. Nu har jag förvisso inga barn som ska ha tio julklappar var och jag behöver heller inte laga mat till 35 personer. Så den stressen uteblir.

Men de som HAR det.
Varför tillåter de den stressen ta över det som kunde vara så fint?
Om nu ungarna ska ha en hel drös julklappar så kan man väl börja under sommaren med att inhandla sådant??
Och maten, välj bort hälften, sånt som ingen ändå äter av.
Eller kanske man kan planera lite tidigare?
Det finns väl lösningar till allt bara man vill?

Och de som hatar julen bara för att de aldrig HAFT någon mysig jul. Varför kan man inte passa på att SKAPA en trevlig och mysig jul som helt och hållet passar en själv? Unna sig att ta en dag, på julafton, och bara frossa i det man gillar mest. Se på filmer, läsa, äta god mat. Fira med vänner. Köp julklappar till dig själv.

Men nej, klaga måste man.
Varje år. Inför varje högtid eller födelsedagskalas.
Allt är bara jobbigt.

Jag älskar julen.
Jag älskar påsken.
Och midsommar.
Och alla andra röda dagar :)