.

Jaha! Nu sitter man i ottan på jobb, landade här 06.40.
Skit mysko känsla :)

Jag har sovit på soffan inatt för att inte väcka min man med både hosta och en tidigt väckarklocka, men ack ack vad jag sovit dåligt. Har hostat SATAN inatt OCH drömt en underlig men skithäftig dröm.
Jag tänkte skriva ner lite här mest för att komma ihåg den och sedan skriva ner den mer detaljerat någon annanstans, jag gillar att spara på drömmar :)
Jag har en från -98 på papper, den är otäck och jävligt verklig. Jag blev skjuten i magen av terrorister och den känslan kan jag fan känna fortfarande ibland.

Anyway.
Vi skulle på resa med jobbet till Stockholm och bland annat se en ny byggnad som var rätt otillgänglig.
En skyskrapa som hette Arthopia.
Haha originellt va? ;)
Om man enbart var besökare fick man bara befinna sig där i en timme annars var det for life.
Alltså var byggnaden enorm och uppbyggd som en stad fast på höjden.
Helt sjuka miljöer!
Vi var i ett underjordiskt vattenlandskap på 11:e våningen bland annat.
När vi väl var där ville jag hälsa på en bekant som jag visste bodde där och ringde mamma för att fråga vilken våning. Det fanns över 200 hissar kan tilläggas.
Frida, som den bekanta hette, bodde på våning 64.



Det som var lite läskigt med byggnaden var att allt var så svindlande, man kände hela tiden att man var otroligt högt upp!
Hursomhelst så lyckades jag fastna på en fest och bli kär i en kille, och jag stannade kvar för länge i byggnade för att få lämna den. Jag stod och grät vid utgången när jag insåg att jag aldrig mer skulle få vara ute i det fria när en av vakterna som hindrat mig kom fram. Han var finsk och storväxt som ett mindre hus. Han tyckte synd om mig och vi blev goda vänner, han visade mig runt, bland annat deras soptipp, som för övrigt VAR lika stor som en vanlig tipp och högst uppe på sopberget låg ett gammal trähus.
Ni vet ett sådant där riktigt skrangligt snett trähus bebott av en läskig och krokig tant. Men istället bodde där en svart katt, det var finnens katt och de var ovänner för stunden och då hade katten flyttat dit.

Alla figurer som rörde sig i huset var helt otroligt underliga och jag önskar jag hade kunnat rita av dom innan de försvinner ur minnet, men det lär jag inte hinna. Små röda gubbar med världens hängbuk och långa näsor, ilskna som sjutton. De stora vakterna utanför byggnaden var monsterlika och livsfarliga.

Äh jag orkar inte skriva mer här, jag får ändå inte in känslan av att vara där.
Men JAG har kvar känslan i hela kroppen och hela världen känns surrealistisk idag.

Nu ska jag jobba lite, herregud, det har redan gått en timme av dagen! :O