Ofrivilligt avbrott

Godmorgon!
För er som varit ute och susat inatt.
Och god förmiddag för oss som legat hemma och tråkat :)
Fy vad det suger att tappa energin, känna förkylningen krypa i kroppen.
Jag tappar ju allt! Jag kan inte träna och då deppar jag och fuläter. Igår åt jag ett helt paket färskpasta, oxfilé och bea. Å vindruvor och mörkchoklad.....men kom igeeeeen!!

Men jag har bestämt mig, ikväll är det jag som promenerar bort till Body Pumpen och kör så hårt jag bara orkar med, och om det sen skiter sig efter det så gör det. ELLER så lyckas jag vinna kampen mot förkylningen!
Jag kan ju säga att det är BS att träning, rätt kost och vitaminer räcker för att hålla sig frisk. De står sig chanslösa mot SÖMN när det kommer till nedsatt imunförsvar. Jag sov för lite denna veckan, och vad kom som ett brev på posten?????
*suck*
Så hörrni, i fortsättningen vill jag inte höra mer tjat om att "du måste ha roligt också" Jag har hellre kul som en hälsosam, slank och FRISK mäniska än en halvfet, trött och ständigt sjuk person. Inget mer tjat! Inget mer trams om "du är fortfarande ung" Jag håller mig yngre om jag lever sunt, jag håller mig piggare om jag ser till att min kropp får det den behöver, varken mer eller mindre.



Jag tänkte på det när jag såg en bild på en FBpolare. Vi är bekanta via en annan polare.
Hon har genomgått en magsäckoperation och har kämpat som fan för att gå ner i vikt vilket har resulterat i en slank och gudomligt vacker tjej. Det strålar något fruktansvärt mycket om henne!!! WAY TO GO!!!
Sen finns där andra som genomgått samma ingrepp men inte kämpat lika hårt.
De har alltså inte gått ner lika mycket och är idag rätt runda.
Totalt bortkastad operation kan jag tycka.

Det skylls på tusen och en saker för att de inte gått ner, men tjejen som kämpat satan, HON får fan inte vara lycklig plötsligt. Plötsligt tror folk att hon är ute å flörtar, att hon ska lämna sin man, att hon "tror hon är nåt" bla bla bla bla....
Det gör så jävla ont och veta att tjejer i samma ålder som mig fortfarande tror att vi befinner oss på mellanstadiets rastgård där mobbing försvarar deras egna dåliga självkänsla. Hur är det möjligt att de själva förbiser sitt eget genomruttna beteende? Hör de inte hur de låter? Å ärligt, vad FAN sägs om MIG när jag inte hör??

Nä, fortsätt ni, skyll på läkare, operationsmetoder, vitaminbrist och fan vad ni vill. Alla har inte samma förutsättningar, det får man finna sig i och kämpa hårdare. Sluta mesa runt, ingen vill lyssna på en vekling som söker medömkan. Det är inte andras fel att du misslyckas.

SÅ nu har jag kräkt ur mig! Som vanligt tar ingen åt sig utan fortsätter i samma spår.
Damn mig själv som inte kan vara tyst. Jag vet att jag inte borde säga vad jag tycker. Folk blir så förbannat känsliga. Ingen tål att höra det. Ingen vill egentligen veta, men ändå förbannar vi jantelagen och dess ringar på vattnet.


Bah!
Nu ger jag mig.
För idag.


Nu ska jag gå å ha telefonsex.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0