.

Jag är en av dom som ofta, i hela mitt liv, smitit från mina egna problem. Jag har tyckt de har varit för svåra att ta tag i. De problemen har ätit upp en inifrån och skapat ett tomrum inom mig och det är det jag har fyllt med mat, alkohol eller andra substanser. Så ser det ut för många. Väldigt många.
En del har insett det och en del vägrar göra det.

De som vägrar inse detta är de som kommer leva förevigt olyckliga, förvirrade och ångestfyllda.
De som inser det och tar tag i det är de som kommer leva lyckliga, fokuserade och harmoniska.

Vem av dom är då jag?
Jo, jag är den som är på väg, på väg mot lyckan och harmonin. :)
Alla tankar styr jag själv och nu har jag ändrat kurs.

Det är egentligen ingen konst att göra detta, man måste bara våga. Sluta skylla ifrån sig. Sluta klamra sig fast vid den välbekanta känslan av det vi är vana vid. Tänk om något bättre väntar alldeles runt hörnet? varför inte våga ta den chansen? Vad hindrar dig?

Jag kan känna att jag egentligen skriver detta åt en till person förutom mig, jag hoppas h*n läser och tar till sig vart enda ord. Jag vill det, inte bara för min skull utan för alla som är omkring den här personen också.



Man får aldrig aldrig glömma bort att det du känner, det smittar av sig på andra också. Inte bara det du säger eller gör utan det du INTE gör och det du INTE säger.Har du tänkt på hur dina ord och handlingar avslöjar ditt inre välmående?
Varför blir en anorektiker anorektisk?
Varför blir en alkoholist alkoholist?
Om man nu bortser från det nedärvda beteendet (som också går att bli fri ifrån)

Inte fan är det för att de mår prima.

Att du mår dåligt märker folk, man ser rakt igenom en människa egentligen. Bara man vet vad man ska titta efter. Sen kan folk ljuga sig blå om hur de har det, en lögn kan aldrig mäta sig med en sanning, så är det bara.
Och att ständigt omge sig själv med lögner iform av ursäkter, bortföklaringar eller rena förnekelser är lika jobbigt som att ha något annat missbruk. Och det vet vi av ren fakta att det är jobbigt att vara medberoende.

Så nu, om du inser att du är du, lyssna innåt, våga lyssna, det du hör är exakt det du känner.
Om du inte kan hantera det själv, be om hjälp, det finns så många som vill hjälpa.
Allt går att ordna, ingenting är människan övermäktig bara vi bestämmer oss för det.

Med all kärlek och förhoppning om ett bra liv.

♥♥♥